Integration – dömt att misslyckas

Integration sägs vara den största ”utmaningen” och den ”måste lyckas”. Frågan är hur då Sverige under decennier fullständigt misslyckats med integrationen – det är bara att se på hur antalet ”utanförskapsområden” har växt i antal.

Är det skillnad på vilka grupper som har integrerats bäst/sämst i Sverige? Ja, ofta framhålls ju specifika grupper, som en del från forna Jugoslavien, när mångkulturförespråkare ska påvisa hur bra det ändå gått för invandrarna. Man ”cherrypickar” helt enkelt.

Tittar man på andra grupper ser det genast avsevärt mycket sämre ut. Till exempel konstaterades i Göteborgsposten redan 2012, att integration av somalier är näst intill obefintlig.

Mohamed Omar skrev, för ett år sen, i Det Goda Samhället att västofobin bland muslimer är ett problem vilket gör dem svåra att integrera. Mohamed Omar ifrågasätter alla skattekronor vi lagt – och lägger – på att motverka ”islamofobi”, han skriver:

”Vi har satsat miljontals skattekronor på att motverka islamofobi, pengar som ibland har gått till organisationer som själva sprider västofobi. Det är kanske dags att vi börjar satsa på att motverka västofobin, ett sätt att tänka som försvårar muslimers integration i det svenska samhället, ger upphov till social friktion, och i vissa fall extrema fall till och med kan bidra till radikalisering och anslutning till antivästliga jihadgrupper.”

Jag kan bara hålla med, krav måste ställas på de som kommer till vårt land att anpassa sig efter våra regler och normer, allt annat är orimligt. Söker man sig till Sverige bör man givetvis anpassa sig till vårt samhälle, det säger sunda förnuftet. Annars får vi det vi har idag, splittring i samhället, ingen samhörighetskänsla och vart allt detta i slutändan leder till vet vi idag – brott och kriminalitet.

Det förstår var och en, att integrationen skulle underlättas om de som kommer till Sverige hade en liknande ”värdegrund”, liknande traditioner, kvinnosyn, erfarenhet av demokrati som oss. Även en liknande historia spelar så klart in – och också om vi faktiskt ser något så när lika ut (det kan man tycka vad man vill om men säg den människa som inte dömer efter utseende, det finns en anledning till att man pratar om ”första intrycket”).

Så då återstår frågan, om vi vet vad som krävs för en lyckad integration, varför envisas våra politiker med att välkomna människor från vilt främmande kulturer till Sverige, utan att ställa det minsta krav på de som kommer?

Det är dömt att misslyckas – och gör det också.

/MickeK