Året som gick

2017 går till historien, som året då paniken började sprida sig bland alla goda människor, politiker, journalister och andra, som tidigare inte såg några begränsningar för hur goda vi kunde vara i Sverige.

September 2015, Löfven står på ett torg i Stockholm, och proklamerar stolt; ”Mitt Europa bygger inga murar”. Två månader senare säger han att det inte går längre. Vi ska lägga oss på EU:s miniminivå, vi ska ha gränskontroller. Allt detta var ett skämt. Vi ligger inte på EU:s miniminivå, gränskontrollerna var bara sporadiska och det stora intaget av ”bankomatflyktingar” fortsatte.

Den ena katastrofrapporten efter den andra sågs i media, detta från lokala nyhetsredaktioner som skrev hur det såg ut i just deras kommun. De stora riksmedierna fortsatte mörka och sprida felaktig information, till och med så ljög man om invandringens konsekvenser.

Det mest uppmärksammade reportaget var från DN,den så kallade ”Sandvikenrapporten” som påstod att kommunen skulle göra en halv miljard i vinst på invandringen. Idag har vi facit, Sandviken är i kris och måste chockhöja skatten eller dra ner på välfärden, det finns ingen magisk trollstav, det finns ingen bottenlös skattekista. Fler kommuner följer efter, jag har tidigare skrivit om SKL:s ekonomirapport här på bloggen (se länk längre ner i artikeln), kommuner och landsting dräneras på resurser, på grund av massinvandring av bidragstagare.

DN, en gång i tiden ansedd som en av de mest seriösa tidningarna i Sverige, men det var innan Wolodarski tog över med sin ”agendajournalistik”, det förtroende kommer att ta tid att bygga upp igen…

Sakta men säkert har vi kunnat se opinionen svänga och 2017 var året då paniken började spridas på riktigt. Expressen har matat ledare efter ledare om hur illa det går och hade man inte sett internetadressen i webbläsaren hade man kunnat tro att det var Avpixlat man läste. Ja Avpixlat finns inte längre, de heter numera Samhällsnytt, men ni förstår vad jag menar.

Men trots att vi hört politiker ändra sin retorik så kvarstår faktum, Sverige befinner sig fortfarande på ett sluttande plan, utför, och vi går sakta men säkert mot en katastrof. Vi tar fortfarande emot stora volymer bidragsberoende, ointegrerbara människor från kulturer så vitt skilda från vår egen så det finns inte en chans att integration / assimilation ska kunna fungera.

Vi ligger inte på EU:s miniminivå vad gäller invandring, vi ligger i toppen och utmärker oss fortfarande som det naiva landet uppe i norr.

Nu har det gått så långt så svenska städer terrorsäkrar sina gator, den muslimska invandringen är en kalkylerad risk och även om många som kommer kanske vill göra rätt för sig kvarstår faktum, allt för många av de som kommer hit är radikala muslimer – och var de det inte när de kom så blir de radikaliserade i Sverige, ofta i moskeèr i förorter, finansierade av salafister och regimer i Mellanöstern som har ett tydligt mål, att islamisera världen, att sprida sin sjuka ideologi. Vem minns inte Erdogans (Turkiets diktator) uppmaning till muslimer i Tyskland, om att föda fem barn, för att trygga befolkningstillväxten. Jag menar, kan det bli tydligare?

2017 ja, året då paniken spred sig, då övriga partier kopierade SD-förslag i parti och minut, då retoriken hos övriga partier blev allt mer lik den från SD. Vad hände? Det var ju rasistiskt, fascistiskt, allt vad ni vill?! Det värsta är, alla som nu svängt retoriskt under galgen, inte ett ord till ursäkt (med ett par undantag) till de som de hånat och kallat alla epitet ni kan tänka er. De låtsas som ingenting, falska människor som svängt kappan efter vinden, historien ska döma er hårt!

Snart går vi in 2018, jag förutspår att paniken kommer att sprida sig ytterligare, att retoriken kommer att hårdna än mer, att det som SD sade tidigare kommer att framstå som en ljummen sommarbris i jämförelse. Det kommer att bli tufft för kommunerna, folket och skattebetalarna. Många som fortfarande inte riktigt förstått hur allvarlig situationen är kommer att vakna abrupt, förr eller senare. När de själva drabbas, då kommer de att klaga över dessa dumma politiker som tar godiset ifrån dem (sänker välfärden) – men gott folk, som man bäddar får man ligga…

Några bra länkar till tidigare inlägg här på bloggen, så förstår ni varför jag skriver denna svartmålande krönika:

• SKL: Invandring kör kommunernas och landstingens ekonomi i botten
• Asylsökande och uppehållstillstånd, november 2017 – fortsatt stora volymer
• Asylkrisen är inte över – den förvärras för varje vecka
• Sverige i asyltopp – trots ”EU:s miniminivå”
• Sveriges rekordhöjer flyktingkvoten för 2018

Finns det då hopp om förbättring? Nej säger jag, inte som det ser ut just nu. Det återstår nio månader till nästa val och läget förvärras för varje vecka. Det kommer att bli värre. Efter valet då? Det beror på, moderaterna har ju, mer än något annat parti, kopierat SD-förslag och retorik men menar de allvar? Vi får se, klart är i alla fall att man vill styra Sverige tillsammans med Alliansen och där ingår som bekant två naiva partier, Liberalerna och Centerpartiet… Framför allt Centerpartiet har ju visat att de inte förstått allvaret vi befinner oss i, kommer de att tvingas böja sig för moderaterna?

SD då? Ja, det är det enda av riksdagspartierna som tycks ha förstått hur illa det står till i landet men de har begränsat med makt, de andra partierna gör fortfarande vad de kan för att slippa prata med SD – däremot går det bra att kopiera deras förslag. Ett hycklande utan gränser!

Svensken tycks ha en obotlig tro på att politiker ”fixar det”, oavsett hur dåligt de skött sina jobb sätter allt för många fortfarande stor tilltro till att de som tagit landet till det asylkaos vi befinner oss i, ska kunna fixa det. Detta trots att det är samma gamla floskler vi hört i decennier, mer miljarder ska plöjas ner i förorterna, integrationen måste bli bättre, vi måste få fler i jobb, vi måste ha fler enkla jobb. Ja ni känner igen det? Bara en massa floskler och tomt snack, ingen verkstad…

Hur samma politik som misslyckats i decennier nu ska ”fixa det”, när problemen är mångdubbelt värre, det är en fråga som journalister borde fråga politikerna. Men då krävs det förstås, att journalisterna börjar göra sitt jobb och granska makten, som det är nu sitter de i samma båt…

/MickeK