Är statsministern nöjd nu?
Vad har vi rätt att förvänta oss av politiker som styr Sverige?
I ett större perspektiv, givetvis att de jobbar för Sveriges och svenska folkets bästa. Har de gjort det? Nej, det tycker inte jag. Man har valt att prioritera all världens lycksökare som kommit till Sverige till förmån för svenska skattebetalare, man har brutit samhällskontraktet.
I ett mer direkt perspektiv tycker jag att man ska kunna förvänta sig att politiker visar respekt, dels mot varandra men också mot folket. Också här brister det rejält. Sedan SD kom in i riksdagen 2010 så har debatten varit polariserad och på en så barnslig nivå så man har fått skämmas å politikers vägnar många gånger. Det har varit ren mobbning mot SD, deras företrädare – och väljare!
Statsministern är en politisk företrädare som man skulle önska att kunde sätta nivån för debatten, uppträda korrekt och visa respekt. Sätter nivån gör han, i allra högsta grad, men på en nivå som verkligen inte anstår en statsminister. Han är direkt pinsam och en mobbare av rang.
Det är inte bara Löfven som beter sig rent oanständigt, även Morgan Johansson och Annika Strandhäll vräker ur sig oanständig smörja som om de tappat förståndet. I andra partier ser det inte bättre ut, Björklund i liberalerna håller lika låg nivå, för att inte tala om Annie Lööf, hur har de mage, som vuxna (?) människor att mobba meningsmotståndare som de gör? Ebba Busch-Thor har också visat att ”hon kan”, precis som kommunisten Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet. Moderaternas nya partiledare har inlett med en hövlig ton och vill gärna prata politik men bakom fasaden döljer sig samma mobbarmentalitet som hos de andra – han vägrar prata med SD. Miljöpartiet inte heller att förglömma…
Det är 11 månader kvar till valet och Sverige har enorma problem – orsakade av en helt vansinnig mass- och bidragsinvandring. Alla partier har – i och med att de svängt om sin politik – erkänt att SD hade rätt i alla år, men ändå vägrar de prata med partiet vars politik de hånat, förkastat och spottat på, men nu kopierar och apar efter. Sen har de mage att prata om värderingar och människosyn. Fy fan, säger jag, hur kan de med?
Sverige behöver nationell samling, men det får vi inte. Statsministern har valt väg och visat hur långt (lågt) han är beredd att gå med sin smutskastning, han har satt nivån för övriga.
Löfven sitter där och kallar folk för nazister, själv företräder han ett parti som stämplade ”jude” i judars pass. Under 42 år och åtta socialdemokratiskt ledda regeringar mellan 1934 fram till det borgerliga maktskiftet 1976 så steriliserade man cirka 63 000 människor på Statens institut för rasbiologi. Man steriliserade människor av rashygieniska skäl, av folkhälsoskäl, för att kontrollera asociala och av ekonomiska skäl.
Så Löfven, om någon, borde ta och skärpa till tonen. Inte bara för sitt partis förflutna – utan även för att visa väljarna den respekt vi förtjänar!
Att inte möta Jimmie Åkesson och SD i sak, utan varenda gång rapa ur sig sitt vidriga ”rasistiskt parti med nazistiska rötter” är både oanständigt och respektlöst mot Åkesson, SD som parti och svenska väljare.
Men nu är tonen satt och det finns knappast någon återvändo. Äntligen svarar Jimmie Åkesson upp, både i Expressen och Aftonbladet framkommer det vilken vidrig människa Stefan Löfven är.
Politiker borde prata visioner och politik. SD pratar om visioner och det borde andra också göra. Men vi kan väl bara drömma om att de andra partierna, i sak, kan bemöta SD:s visioner för Sverige och hur de vill nå dit, sånt vill de inte prata om. Löfven visar vägen för fårskocken och det enda svaret de har är väl i vanlig ordning fortsatt kastande av smutsiga epitet.
Har man inga argument så får man helt enkelt smutskasta motståndaren – nivån är satt och det kan vi tacka landets högsta ledning för.
Så, är du nöjd nu Löfven?
/MickeK
Micke K - En röst i Sverige 